Projekt Gaian

För en jävla massa tid sen (kanske 2000-3000 år) skapades en förbannelse som skulle användas för att förtrycka en civilisations befolkning av en överklass, typ en feodalherre eller ett sällskap med smarta jävla pater (nånstans i Tenhai). Förbannelsen präntades in i folks hjärnor och skulle tvinga dem att följa vissa regler som feodalherrarna hade kommit på och byggde på att flera hjärnor kommunicerade och gjorde förbannelsen starkare.

Dock spårade det ur när förbannelsen blev medveten om sig själv, började förändra sig, gjorde uppror mot hela överklassens samhälle till folkets fördel samt skapade ett eget samhälle. Dock som ett sista desperat försök för att omintetgöra förbannelsen tvingade patierna förbannelsen att sterilisera alla den präntade. Detta hade i förväg lagts in i förbannelsens ”ryggmärg” och om denna vilande mekanism aktiverades skulle inte förbannelsen kunna ändra det utan att omintetgöra sig själv.

Över tid automodifierade förbannelsen sig för att öka sina chanser för överlevnad och lät sina symbioter utveckla bland annat hypermetabolism, förstärkta sinnen, en intuitiv förmåga att förstå varandra och komma överens och ta beslut i grupp, fysisk styrka och emotionell motståndskraft och patiska förmågor som fokuserar på död och den egna kroppen.

Nu, flera tusen år senare, kallar förbannelsen sig själv för Krotin och har ett tiotal klaner över världen som lever autonomt med en tydlig hierarkisk ordning i varje separat klan som pga Krotins influenser har en låg nivå av korruption eller onödigt förtryck. De moraliska koder som Krotin håller som sakrala är djupt inpräntade i symbioternas hjärnor och om någon av dem försöker bryta mot dem straffas de med hemska smärtor och hallucinationer, vars intensitet varierar med överträdelsens allvarlighet. Detta är också mycket svårt att dölja för andra symbioter så det är lätt att avgöra vem som förråder Krotin. På samma vis belönas även lojalitet mot Krotin med lyckorus vilket exempelvis inträffar vid fysiska utmaningar under Krotins vilja.

Krotins vilja meddelas av hens profeter i varje klan. Dessa är de högst uppsatta i klanerna och fungerar som äldstar med verkställande makt över undersåtar. Krotin talar mer eller mindre till dessa individer medan hen i regel inte samtalar med de lägre stående klanmedlemmarna. Klanäldstarna håller dessutom regelbundna möten, antingen i klanernas respektive tillhåll eller på heliga platser. Då klanerna är geografiskt separerade med flera dussin mil och finns spridna över hela planeten är det ohållbart att älstarna alla ska träffa varandra. Därför har Krotin ett annat sätt att undvika att delas upp i olika arter som riskerar att konkurrera med varandra. Detta sätt är mindre stående värddjur, exempelvis råttor, mygg och flyttfåglar.

Krotin har under 2000 års evolution tagit över en parasitisk svamp vars enda syfte är att agera ”smittobärare” åt förbannelsen. Denna svamp sätter sig på offret nervsystem och styr dess drifter att ta sig till andra avlägsna klaner så att Krotin kan behålla sin helhet. Detta är även sättet som Krotin kommunicerar mellan sina symbioter. Om två symbioter är isolerade flera kilometer från varandra kan Krotin via de lokala myggen ”uppdatera” sina symbioters drifter och till och med ge dem tydliga hallucinationer med vaga instruktioner om hur de ska agera.  På detta sätt kommunicerar symbioterna utan att vara medvetna om det genom att genom paracitsvampen tar upp deras sinnesintryck och sinnesstämningar och transporterar dem mellan de olika symbioterna. Av denna anledning kryllar det av vad vanligt folk skulle anse vara smittobärare i klanernas tillhåll.

Klanerna är benämnda efter deras huvudsakliga ohyra. Råttklanen, Myggklanen, Skatklanen, Flugklanen, Gråsparvsklanen, Fästingsklanen, Fladdermusklanen, osv. Klanens medlemmar liknar ofta sitt smittodjur/ skyddstotem, framför allt i sitt beteende men också på utseende. Råttklanens folk är frenetiska, lever i flock, har enormt luktsinne, äter nästan allt, kan sova och bo nästan över allt, rör sig ryckigt och har mörka, blanka ögon. Flygklanens folk ser abnormt mycket, har vansinniga reflexer, tvättar sig vid varje givet tillfälle och smakar på allt. Skatorna är mycket klippska, Fästingarna har kontakter i den övre världen som de suger ut, Fladdermössen hör sina omgivningars former, låter hela tiden och sover gärna upp och ned.

Klanernas tillhåll är undangömda från övrig civilisation och försörjer sig själva utan behov av handel. De bor under marken, i grottor, i träsk, högt uppe i bergen och på alla möjliga ställen där ingen annan vill ta sig.

Ytterligare info kommer senare.

//Viktor Westermark

[Beslutad]

Vår första fraktion i Gaian var Metropolis. Den har tyvärr inte indroducerats i denna blogg på ett passande sätt, då vi inte hade börjat med utvecklingen av vårt system då vi redan var relativt klara med den. Den andra fraktionen som vi skapat är Spektikerna.

När ordet skeptiker uttalades på fel sätt, tog det inte lång tid för oss att skapa fraktionen Spektiker; en grupp humana varelser som till stor del består av implantat och metall. Men hur de skapades, deras avsikter och vilka de är, var frågor som saknade svar fram tills för ett par dagar sedan.

Vår tanke är att spektikerna var en art som levde för ca. 65 miljoner år sedan på rollspelets planet, men de utrotade sig själva på samma sätt som mänskligheten höll på att utrota sig på (jag kan inflika att vi tänker oss att spektikerna hade ett finger med i världskriget och lyckades hindra mänsklighetens undergång). För 65 miljoner år sedan utbröt ett enormt krig som inte bara ledde till utplåning av spektikernas civilisation, utan även ett massutdöende av djurriket. Idag tror man att detta massutdöendet berodde på meteoritnedslag, men det var alltså i själva verket spektikernas massförstörelsevapen.

Vår plan är att en grupp spektiker insåg att deras plats i världen var dödsdömd. De valde därför att gräva ned depåer med deras avancerade teknologi långt nere i marken. De hade kommit längre i sin teknologiska utveckling jämfört med människorna innan deras undergång, och var därför bättre på att överleva apokalypsen. Depåerna innehöll deras teknologiska framgångar, kunskap och även deras kultur, men primärt deras uppladdade sinnen. Att analysera sina hjärnor och ladda upp dem i datorer är teknologi människan inte ens är i närheten av, men spektikerna hann dit innan sin undergång.

Vid denna tidpunkt var det redan svårt att leva på planetan på grund av den omfattande miljöförstöringen, och därför byggdes depåerna för att kunna frysa ned sina kroppar för att sedan väckas upp när klimatet hade stabiliserat sig. Men hur lång tid detta kunde ta hade de ingen aning om. De insåg att miljön kunde bli förstörd till den graden att deras kroppar skulle hinna ruttna sönder innan luften gick att andas igen, oavsett hur duktiga de var att bevara kropparna. Då de kunde bevara deras  teknologi under en betydligt längre tid än deras organiska material, tänkte de på möjligheten att en kommande civilisation skulle hitta en depå under tidsperioden mellan kropparnas död och teknologins förstörelse.

Eftersom evolutionen förhoppningsvis inte skulle gå så pass fort att denna nya art skulle sakna bland annat nervsystem (vilket spektikerna hade rätt i), byggde de därför ”nedladdnings-stationer” i depåerna. Meningen med dessa var att när denna nya art hittar en av dessa depåer, skulle de mötas av teknologi och kultur helt olik deras, men för att få reda på mer om spektikerna var någon tvungen att koppla in sig i denna station och låta ett okänt program laddas upp i hjärnan. I tron att detta program endast bestod av infomation om spektikerna, skulle detta program i själva verket vara en spektikers sinne som tar över den frivilliges (eller ofrivilliges) kropp.  Detta skedde då mänskligheten hade börjat utrota sig själva och en grupp forskare som undersökte säkra platser att gömma sig på, hittade en onaturlig formation ute öknen (som under de senaste åren förvandlats till en sop-station av allehanda slag) och bestämmde sig att undersöka detta. Efter många beräkningar och mätningar drog de slutsatsen att ett stort föremål eller byggnad låg gömt under marken på denna plats. De grävde sig därefter långt ned i marken, och hittade en gigantiskt, ihålig ellipsoid (sammanprassat klot) vars längsta diameter låg på ca. 300 meter.

Efter att tagit sig in i denna, steg forskarna in i rummet som var tänkt att nästa civilisation skulle hitta ifall spektikerna inte hade möjlighet att återuppstå, dvs rummet med nedladdings-stationerna. Därefter gick spektikernas plan i lås då gruppens ledare ställde upp som frivillig, kopplade upp sig till stationen, för att sedan förlora medvetandet. Med hjälp av bland annat EKG och EEG höll de övriga forskarna koll på ledarens ämnesomsättning,  hjärt- och hjärnaktivitet. Mätningarna visade väldigt fort att kroppen låg i en liknande dvala, samtidigt  som hjärnaktiviteten låg på mycket högre nivåer än det normala. Efter ett dygns tid slog ledaren upp ögonen. Under denna tid hade hela mäniskans anatomi och kunskaper överförts till den kunskapsbank som analyserade detta och överförde denna information till den mänskliga versionen av spektiker-hjärnan som skapades i forskaren. Ledaren var nu stendöd, och personen som slog upp ögonen var inte en människa utan en spektiker i ett mänskligt skal. Förklädd till ledaren övertalade spektikern därefter fler människor att sätta sig i nedladdnings-stationerna genom att berätta att denne visste allt om denna utdöda art, men att informationen och historierna var tvugna att verifieras. Ledaren kunde annars sprida vilken smörja som helst och skulle inte kunna motbevisas. Då spektikern visste exakt hur en frisk och stark människa såg ut, valdes dessa att ta del av kunskapen, och när spektikerna var tillräckligt många i antal övermannades människorna och blev tvingade in i stationerna. Eftersom det fanns fler spektiker-sinnen än antalet forskare, blev de svagaste forskarna över. Vad som hände med dessa är ännu oklart, men en forskare lyckades fly, och lever numera som en paranoid eremit. Denna eremit planerar vi att ta med i vårt kampanj som är tänkt att följa med rollspelet.

Spektikerna byggde även en depå som skulle vara näst intill omöjlig att hitta för någon som inte visste exakt var den var. Denna var den största av alla depåer och var fylld av vapen, färdmedel, teknologi, fabriker och även fler uppladdade spektiker. I denna depå skulle allt som behövdes för deras fortsatta överlevnad och återuppbyggelse finnas, och den skulle vara placerad på den mest strategiska platsen på kartan (exakt var har vi ännu inte bestämt). Ett av människornas länder/städer hade byggt ett fort ovanför denna depå, och det var rätt så passande då spektikerna skulle slippa besväret att bygga en helt ny byggnad för försvar. Människorna hade hade inte en chans mot spektikernas överrumpling med helt okända vapen och taktik. Inte nog med det kunde spektikerna även kontrollera sina skal på sätt en människa aldrig skulle klara. Om de blev skjutna, registerade de inte träffen genom smärta. Om de började blöda, stoppade de blodstillförseln till den punkten och lät tillverka fler celler till att läka skadan. Dock försökte inte spektikerna utplåna alla soldaterna, utan tvärt om. De behövde dessa soldater till att väcka upp sina bröder och systrar samt även ersätta deras egna skal som blev skadade under den väpnade konflikten.

Idag har spektikerna tagit stor fördel av sin förmåg att känna till och kunna kontrollera sina kroppar totalt. De har byggt om sina kroppar till den grad att det är väldigt lite i dem som fortfarande är mänskligt och eftersom de känner till den mänskliga anatomin så nära perfekt man kan komma, vet de även hur man förbättrar kroppen genom implantat och genmodifiering. Kropparna de använder nu är därför många gånger bättre än den mänskliga kroppen. Dessutom är inte deras rustningar som något slags kläder som de sätter på sig, utan snarare plattor som de skruvar loss och skruvar på med sitt medvetande då deras hjärna är förstärkt med en hel del cybertekniska implantat och microprocessorer som utför beräkningar samt är kopplad till hela deras syntetiska kropp. Det innebär även att de kan plocka loss stora delar av sig själva för exempelvis reparation eller för specifika ändamål. Men förutom att förbättra sig själva försöker även spektikerna hitta resten av sin teknologi samtidigt som de föröker förhindra att människorna tar del av den. Spektikerna vill inte att människorna ska bli farligare för planeten än vad de redan är och om människorna skulle få samma kunskap skulle spektikerna förlora sitt övertag. Därför närhelst en människa upptäcker spektikerteknologi försöker man ta det ifrån dem och utradera alla spår så effektivt och tyst som möjligt.

Eftersom spektikerna inte befinner sig i sina genuina kroppar, saknar de både förmågan att använda sig av magi och att reproducera sig själva. För att förhindra att de dör ut har varje spektiker en liten dårddisk (eller liknande) som regelbundet skannar av hjärnan ifall något skulle hända. Denna innehåller då spektikerns sinne nästan på samma sätt som i depåerna, och ifall skalet dör kan disken (och självklart även skalet då den består av spektiker-teknologi) hämtas upp och uppladdas i en ny kropp. Men trots att disken ligger skyddad någonstans i kroppen, kan det orsakas så pass massiva skador att även disken skadas elller rent av förstörs. Då spektikerna ej kan reproduceras är de därför mycket rädda för att dö och tar därför inga onödiga risker. Detta är spektikernas absolut största problem och måste lösas ifall de ska kunna återfå sin plats i världen. Men för att kunna satsa på att lösa detta problem måste världen skyddas från en ny apokalyps, och det är spektikernas nuvarande mål.

//Jacob Långström (Projekt Gaian)